Manschettknappar

Enligt min bestämda uppfattning kan män inte bära smycken som pynt på samma sätt som kvinnor. Den breda klackringen (det gäller även för stora vapen- och/eller vigselringar), den tunna guldkedjan runt halsen à la Don Johnson eller ännu värre en bred guldkedja à la Snoop Doggy Dogg, armbandet i läder, örhänget, allt tenderar att bli vulgärt.
När jag och min kollega Petra var på mingellunch igår, slog det mig däremot hur klädsamt det är med manschettknappar på män. Självklart kräver det en snygg skjorta, en fin (men diskret) slips, att man är välrakad, välmanikyrerad och allmänt i ordning för att de ska komma till sin rätt. Men manschettknappen, när den är rätt placera dvs till hälften dold under kavajärmen, är ett mycket trevligt inslag på en man. Subtilt men ändå i ögonfallande. Skjortärmen blir också mycket snyggare när den avslutas med en sådan knapp istället för en vanlig vit i plast.

I've got no party to go to

Jag har i flera månader förberett mig inför en stor fest jag varit bjuden till. Har haft ångest för allt, presenten, skorna, väskan, klänningen, håret, ja hela mig själv för att vara exakt. Det första problemet jag lyckades lösa var just presenten, den lyckades jag efter mycket om och men hitta i en obskyr bokhandel i Californien. Via nätet då så klart. Kvar fanns alla de andra problem som visade sig vara så mycket svårare att komma till rätta med. Så igår slog jag till på ett par svarta itelienska skor med lagom hög, dansvänlig klack och litet strasspänne (tyvärr ingen bild ännu) och till dem en liten partyväska från danska Tomato. Jag fick inte ta den grå för mina barn eftersom den var för "tantig" men den svarta passerade deras kritiska ögon. Så blev det ett hål i plånboken igen.
Väl hemma konstaterade jag att jag faktiskt hade en tänkbar klänning hängade i garderoben och självförtroendet började likna hybris. Så ringer telefonen. Festen är inställd. All denna ångest för ingenting...

Städa, städa varje fredag och så...

Jag är ingen miljövän när det kommer till städning det måste erkännas. Det ska lukta starkt och gärna fräta lite för att bli rent är min uppfattning. Därför använder jag Ajax badrumssprej, en förälskelse sedan första tv-reklamen. Eftersom jag i övrig är en hyfsat global warming-tänkande person så använder jag dock refiller till flaskan. Men. Här uppstår ett problem. Refillen innehåller 500 ml och flaskan rymmer exakt samma mängd. Enligt vad som står på respektive behållare. När man häller över refillen i flaskan med hjälp av den fiffiga skruvkonstruktionen så

blir det alltid rengöringsmedel över. Rengöringsmedel i handfatet, på flaskan, på mig och alla andra tänkbart olämpliga ställen. Varför är det så? Det känns som att någon av behållarna far med osanning när det gäller deras inre mått. Eller fyller Ajax på mer i refillen för att få mig som konsument att tycka att jag gjort ett fynd? Att jag väljer ett företag som ger mig mer? En slags frikostig snålhet?

Vippan ni ser på bilden är inte min. Den är lånad från http://www.falbygdensstruts.se/ där jag kpte min fina cersie vippa.