Om hår

Jag har inget problem med män som inte har något hår, bara med män som har problem med att de inte har något.
Häromdagen mötte jag en man med tupé. Den satt som, som Seinfeld skulle sagt, en liten "hair hat" på hans huvud. Säkert helt ok när han skaffade den för sådär 20 år sedan men sedan dess hade ju håret på sidorna glesnat och grånat något. Den lilla hårhatten såg ut som en del av ett djur på hans huvud. Varför gör man så mot sig själv?
Det andra alternativet har allt sedan Robert Aschbergs Diskutabeltdagar varit att raka håret när det blir tunt. Vi kvinnor borde alla visa mer tacksamhet över detta. Därmed inte sagt att man ska raka bort allt och se ut som en biljardboll. Inte!
Man ska inte heller göra som vännen som stolt ringde i fredags och berättade om sitt frisörbesök. "Jag gjorde slingor". "Eh, jaha?!" "Orange". "Nä?!" "Och resten av håret färgade jag lila". Det positiva i detta måste vara att mannen är lika gammal som jag och jag trodde jag var 35+. Men så kan det alltså inte vara.