Diskriminering?

Vi ska på konferens. I god tid innan ringer en manlig kollega och undrar om det är ok att jag och en kvinnlig kollega delar på ett dubbelrum. När man ser det ur perspektivet att det blir billigare med dubbelrum, fler kan åka då och kollegan är absolut ok att dela rum med, så säger man ja. Senare visar det sig att det bara är kvinnorna från myndigheten som ska dela rum! Inte männen! De vet inte vad de går miste om...förtroligheter i mörkret, kuddkrig, potentiellt sex med det egna könet... Vad fan tror de?! Varför skulle vi kvinnor under några omständigheter tycka att det är mer ok att dela rum än två män??? Som en reflektion till detta: Kvinnor förläjligas ofta för att de går på toaletten tillsammans när de är ute. Men män går gärna, om möjligheten finns, på pissoar och då kan det vara mer än en man i rummet. Män som de dessutom inte känner.

Om hår

Jag har inget problem med män som inte har något hår, bara med män som har problem med att de inte har något.
Häromdagen mötte jag en man med tupé. Den satt som, som Seinfeld skulle sagt, en liten "hair hat" på hans huvud. Säkert helt ok när han skaffade den för sådär 20 år sedan men sedan dess hade ju håret på sidorna glesnat och grånat något. Den lilla hårhatten såg ut som en del av ett djur på hans huvud. Varför gör man så mot sig själv?
Det andra alternativet har allt sedan Robert Aschbergs Diskutabeltdagar varit att raka håret när det blir tunt. Vi kvinnor borde alla visa mer tacksamhet över detta. Därmed inte sagt att man ska raka bort allt och se ut som en biljardboll. Inte!
Man ska inte heller göra som vännen som stolt ringde i fredags och berättade om sitt frisörbesök. "Jag gjorde slingor". "Eh, jaha?!" "Orange". "Nä?!" "Och resten av håret färgade jag lila". Det positiva i detta måste vara att mannen är lika gammal som jag och jag trodde jag var 35+. Men så kan det alltså inte vara.